Facebook · Sociala medier · Sociala nätverk · Twitter

Integritet och transparens – i vardagen och online

Uppslaget till detta inlägg var en kommentar som jag fick när jag gjorde en retweet på ett citat som @IGchefen lagt ut på Twitter.

Folk kan tycka det är integritetskränkande med kameraövervakning. Samtidigt ligger stora delar av deras privatliv ute på Facebook

Källan till detta citat var ett seminarie som Peter Ågren deltagit i och där bl a Kairos Future och Polisförbundet deltagit. Temat var ”Brott och brottslighet 2030”.

Snabbt kom ett svar riktat till oss båda från @nikkelin som skrev ”Transparens och integritet är inga motsatser” och hänvisade till sitt inlägg ”Min transparens är mitt eget val”. Detta fick mig att fundera.

Integritet – online och till vardags

Den allmänna förklaringen till ordet ”integritet” är ”okränkbarhet” och ”oberoende”, enligt Bonniers svenska ordbok. I Wikipedia förklaras personlig integritet som

integritet, privat sfär, enskild sfär, personlighetssfär, privatliv osv

För mig personligen innebär detta att jag inte lägger ut vad som helst online. Jag använder t ex inte positioneringstjänster eftersom jag anser att dessa kränker min personliga integritet. Dessutom är jag väldigt mån om att det inte publiceras bilder osv av mig, som jag inte först godkänt.

I min vardag är jag väldigt restriktiv till att fylla i enkäter, utfrågningar mm som avkräver mig adressuppgifter eller ( i värsta fall) personnummer. Jag är mån om min privata sfär. Skulle aldrig sms:a, maila eller göra något annat i min smartphone eller på en bärbar dator om det fanns en risk för att informationen skulle 1) visas för obehöriga, 2) kunna användas av obehöriga.

Tror att jag har en ganska hög grad av personlig integritet helt enkelt och är försiktig med vad jag gör både online och i vardagen.

Transparens

Till att börja med måste jag erkänna att jag är ganska less på ordet ”transparens”. Inte till saken som sådan – insyn (som Wikipedia förklarar det) – utan användningen av det. Redan 2001 när jag jobbade i finansbranschen var det viktigt att allt skedde med en hög ”transparens” för att kunderna inte skulle känna sig överkörda eller lurade.

Idag tycker jag att det är ett överanvändande av begreppet transparens i samband med diskussioner om sociala medier. I den mån det handlar om myndigheter och företag håller jag med om att transparens är viktigt, men å andra sidan tycker jag att det vore bättre att istället använda ordet ”insyn”, eftersom det oftast är vad som avses. Självklart ska det finnas en chans till insyn när det gäller hur näringsliv och myndighetsvärlden agerar – och då kan sociala medier vara lämpliga kanaler för att nå ut.

Transparens vs. låg grad av personlig integritet

För att återgå till ursprunget till detta inlägg – Nikkes kommentar ”Transparens och integritet är inga motsatser” så håller jag till viss del med om detta. Men – och detta är viktigt – vi har en väldigt annorlunda sätt att se på vad som är transparens respektive integritet. Nikke skriver ju t ex i sitt inlägg ”Min transparens är mitt eget val” att:

”Det är inte mycket jag döljer från offentligheten, myndigheter, konkurrenter, arbetsgivare, släkt, familj, vänner eller ens mina fiender på webben”

I mina ögon innebär det att Nikke har en låg grad av personlig integritet online. Å andra sidan skriver han:

”Jag måste börja använda kryptering i e-post, jag måste troligen sluta prata i vanlig telefon och kommunikation via SMS och IM kommer inte längre på frågan. Inte om jag vill vara säker på att ingen lyssnar.”

Och det pekar snarare på att han har en hög grad av personlig integritet.

Skillnaden mellan Nikke och mig är att jag har en hög grad av integritet både online och i min vardag, medan Nikke verkar ha en mer diversificerad integritet. Jag personligen anser inte att det går att diskutera transparens och integritet online, om man inte även förhåller sig till vardagen – och dessutom inser att graden av personlig integritet kan skilja sig mellan online-närvaron och vardagslivet.

Vad är integritetskränkande?

Jag, som många andra, var emot FRA-lagen när den presenterades. När det nu gått fyra år har jag personligen inte märkt något av den och min känsla är att protesterna ebbat ut till nästan ingenting. Med tanke på den mängd trafik som ska analyseras tror jag dessutom att risken för att vi vanliga telefon- och webbanvändare ska avlyssnas är extremt liten. Trots detta kan jag fortfarande känna att det finns en viss känsla av integritetskränkning.

När jag är ute och nattvandrar på Söder som polisvolontär har jag sedan länge insett hur bra det är med kameraövervakning. I flera fall har jag fått ta del av incidenter där kameror i tunnelbanan eller på Medborgarplatsen har varit en bidragande orsak till att gärningsmän gripits. När jag rör mig som ”privatperson” är jag också glad över kameraövervakningen, eftersom den ger mig en känsla av trygghet.

Dessvärre är det flera som upplever att övervakningskameror kränker deras personliga integritet. Dessa kan vara personer som – precis som Nikke – redovisar hela sitt liv online, men som inte vill att det finns en risk att de kan filmas i vardagen.

Dubbla budskap

Personligen har jag svårt att inse hur en laglydig, vanlig person kan känna sig kränkt av kameror som håller koll på torg, i butiker och i kollektivtrafiken. Det är ju samtidigt många som opponerar sig på att Polisen inte löser nog med brott.

Enligt statistik som presenteras på Wikipedia minskar kameraövervakning brott. Detta måste dock ställas mot den integritetskränkning som vissa upplever – och så kraven på att Polisen ska klara upp fler brott.

Vilken fot ska vi stå på egentligen?

4 thoughts on “Integritet och transparens – i vardagen och online

  1. Mitt inlägg från fyra år sedan har mognat i och med att jag faktiskt har blivit alltmer transparent. När jag själv läser igenom det så märker jag hur min egen ståndpunkt sakta har förändrats. Det som finns kvar sedan dess och som snarast har förstärkts, är känslan av ansvar. Jag får inte, i min transparens, inkräkta på andras integritet. Det är en viktig gränsdragning, och jag anstränger mig verkligen för att hålla mig på rätt sida där.

    Anledningen är att flera i min absoluta närvaro är mina absoluta motsatser när det kommer till transparens. I vissa fall för att de har arbeten som förhindrar det, i andra fall för att de lever under faktiska hot. Jag måste därför vara väldigt försiktig med min transparens i deras närvaro, för att skydda deras integritet. Den ena kan få sparken om hen blir en del av min transparens, den andra kan komma att råka ut för våldssamheter om hen syns i mitt flöde.

    Det är en realitet på det personliga planet. Jag skulle önska att det var på annat sätt, men det är det inte. Själv tror jag att jag kan skydda mig genom transparensen. Får jag ett hot så bloggar jag om det. Ser jag att någon följer efter mig på gatan så lägger jag ut hens bild i mina flöden.

    På det offentliga planet skulle jag väldigt gärna se ett totalt öppet samhälle. Ett samhälle där information var fri på riktigt. Jag har just suttit och lyssnat på Ekots reportage om hur Försvarsdepartementet försökte gömma avgörande bevis på att de visste mer om Saudiaffären än vad de vill tillstå genom att helt enkelt förneka att handlingar fanns över huvud taget. Motsatsen till transparens alltså – hemlighetsmakeri.

    Jag har ingenting emot att material från övervakningskameror blir offentligt. Jag skulle inte ens ha särskilt mycket emot FRA om hela materialet var offentligt för alla. Men ett sådant samhälle är det väldigt få som vill ha. Det är att tra transparensen över gränsen för vad statsmakten står ut med. Och jag vet att det är transparens långt utöver vad de flesta andra transparensförespråkare står ut med också. Men det är först i ett fullständigt transparent samhälle som den typen av övervakning kan rättfärdigas på riktigt.

    Gilla

    1. Det är en väldigt tänkvärd kommentar du skrivit. Ett förtydligande av ditt fyra år gamla inlägg känns det som…

      Jag tror att vi är många som ska vara glada för att det finns personer som du – som driver arbetet för öppenhet. Även jag skulle önska att samhället var än mer öppet än det är idag. Både vad gäller näringsliv och myndighetssfären. Däremot tillhör jag personligen de som inte har så hög transparens, till skillnad från dig. För mig är den personliga integriteten viktig och jag håller hårt på den.

      Tack för att du tog dig tid för en så omfattande text!

      Gilla

  2. Något som jag också tycker är intressant i frågan om integritet och öppenhet är informationen som nu kommit fram angående EUs dataskyddsdirektiv – http://www.idg.se/2.1085/1.478133/ratt-att-bli-glomd—tekniskt-omojligt

    Problemet med lagring av våra personliga uppgifter i diverse sociala nätverk anser åtminstone jag vara en enormt viktig fråga. När jag t ex gick ur Facebook i mars i år så vill jag ju att all information kopplad till mitt konto ska tas bort.

    Artikeln ovan angående problem med att ta bort personlig data anser jag väsentligt mycket viktigare än t ex den diskussion som rasade kring FRA. Framför allt eftersom det nu handlar om sociala nätverk som vi frivilligt anmält oss till, men som – när vi inte vill vara med längre – inte kan/vill ta bort vår personliga information…

    Gilla

Kommentera gärna, tack!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s