Påverkas du av alla erbjudanden på Facebook?

19 Jan

Vi har väl alla sett de där inläggen på Facebook om olika typer av saker som man bara måste skydda sig från. Det kan vara till synes viktiga saker som rör barn, internetsäkerhet, miljö osv.

Samma sak med de ”roliga” appar, gratisspel och tävlingar som dyker upp här och där.

Första tanken kanske är ”ja, jag ska kopiera in den där texten i min statusuppdatering”, eller ”ja, vilket kul spel”. Tänk efter en extra gång. Om det låter för bra för att vara sant – då är det inte sant. Om det handlar om att sprida något vidare till alla dina vänner – då är det något som inte ska spridas vidare.

Gör en insats för trevnaden, säkerheten och funktionaliteten på Facebook  - sprid inte ”kedjebreven” vidare. I bästa fall irriterar du dina vänner. I värsta fall hjälper du trollen att sprida virus och annat otyg.

Stå emot! Tack!

Sidbyte – från konsultsidan till (tillbaka till) kundsidan

11 Jan

Efter ett par år som konsult har jag kommit till insikt – jag trivs bättre på kund-/beställarsidan och siktar därmed på en ny karriär. Mina erfarenheter som konsult kommer jag ta med mig och jag tror att jag kommer bli en klart bättre beställare än jag var innan.

Att förstå hur båda sidor agerar och fungerar är en styrka som jag tror kommer spara både tid och pengar i kommande webbprojekt. Bl a vad som ska driva funktionskraven – användarbehoven. Som jag skrivit om tidigare så ska det vara behoven hos primärmålgruppen som styr utseende och funktionalitet på webbplatsen – inte modenycker eller ”coola features”.

Om du behöver en erfaren webbansvarig, en ansvarig för digitala medier, eller digitala kanaler, webbstrateg, webbmarknadsförare, el likn – hör gärna av dig! All info finns här.

Bloggen då? Jo, jag kommer fortsätta att skriva om erfarenheter, tankar och synpunkter, på samma sätt jag gjort hittills. Hoppas du vill följa med på resan!

2011 in review – mitt bloggande för 2011 i siffror

2 Jan

The WordPress.com stats helper monkeys prepared a 2011 annual report for this blog.

Here’s an excerpt:

A New York City subway train holds 1,200 people. This blog was viewed about 7,500 times in 2011. If it were a NYC subway train, it would take about 6 trips to carry that many people.

Click here to see the complete report.

Trovärdighet då och nu – internet vs sociala medier

14 Dec

Min första kontakt med internet var 1993, när jag pluggade på college i USA. En (1) dator på skolan var uppkopplad och jag kommer ihåg spänningen när vi kom åt dokument som var lagrade på Stanford University. Syftet då var som bekant att koppla samman universiteten i USA för kunskapsutbyte.

När jag började plugga på universitet här i Sverige 1995 var internet till största del fortfarande ett redskap för att söka information till uppsatser och rapporter. Jag kommer t ex ihåg hur jag och mina studiekamrater via gopher kom i kontakt med en professor i Indien som villigt hjälpte oss med input till en rapport om ”expertsystem”.

Det var inte direkt så att man ”surfade”, utan via dåtidens bästa sökmotorer Altavista och Webcrawler sökte man reda på information som behövdes i skolarbetet. Och så chattades det en hel del…

Källkontroll då: Internet, 1995-1998

Under mina studieår på universitetet fick vi varje gång det var dags att skriva en rapport/uppsats, en genomgång kring kritiskt tänkande när det gällde information som vi hittade på internet. Egentligen var det inga konstigheter. Huvudtesen var att verifiera och kontrollera allt och att hitta den ursprungliga källan. Att hänvisa till någons tidigare arbete var inte godtagbart, så länge det inte handlade om en doktorsavhandling eller liknande. Trovärdighet var A och O. Var informationen för bra för att vara sann – då var den troligen inte sann.

Om man tänker efter så är det ju inte så mycket konstigare än att t ex inte tro på allt som skvallerpressen skriver, vilket ju de flesta känner till. Lite sund skepticism helt enkelt. Bortsett från vissa mailvirus som spritt sig som en gräsbrand över internet, är större delen av användarna nu införstådda med att man t ex bör undvika vissa typer av webbplatser och webbläsarna varnar dessutom för osäkra domäner.

Efter mina första utforskande steg i sökmotorernas och webbresearchens vagga för drygt 15 år sedan är jag fortfarande lika skeptisk till information som kommer från tvivelaktiga källor, vilket leder oss vidare till dagens problem.

Källkontroll nu: Sociala medier, 2000 (2004?)-

Att sätta ett startdatum för när sociala medier ”startade” är svårt. Jag gick t ex med i communityn Shortcut 2000, men Facebook grundades inte förrän 2004.

Det finns mycket gott att säga om sociala medier. Som verktyg för att hålla kontakt med vänner, familj, kollegor mm är det ett smidigt hjälpmedel. Utvecklingen från en fokusering på forum och gruppchattar till dagens flödesbaserade lösningar (Facebook, Twitter, Google+) är på sätt och vis ganska omfattande, men samtidigt är syftet fortfarande kontaktskapande, och -sökande.

”Den arabiska våren” är ett bra exempel på den enorma styrka som Twitter och Facebook besitter och ett smakprov på hur sociala medier kan användas för något gott.

Självklart finns det även en baksida. Rykten, skitsnack, påhopp. Om du inte är drabbad själv känner du säkert till någon som drabbats. Det är tyvärr många som tror lite väl mycket på den information som postas av vänner och bekanta. Bara för att X lagt ut något på Facebook innebär det ju inte att det är sant, eller?

Ett aktuellt exempel på detta är ryktet om Swedbank i Lettland. Pga rykten som spriddes på Facebook om att Swedbank skulle gå i konkurs i Lettland blev folk oroliga och rusade till bankomaterna för att ta ut pengar.

Andra exempel är alla dessa ”skriv detta på din vägg så…”-massmeddelandena. De flesta är ofarliga, men varför, v a r f ö r går så många på det ”goda” budskapet?

Och de stackare som tror att det är bästa vännen som är i akut pengakris och vill hjälpa till – och blir lurade på pengar.

Slutsats

Tro inte på allt som skrivs. Oavsett om det gäller Aftonbladet eller bästa kompisens status på Facebook. Låter det för bra för att vara sant är det troligen det – there’s nothing like free lunches.

Var skeptisk. Leta källa/källor. Ifrågasätt. Om en god vän tar kontakt via sociala medier angående pengar – säkerställ via telefon att det är rätt person, eller kanske t o m kontakta polisen på en gång.

Samma typ av personer som försöker få oss att köpa värdelöst skräp på Västerlånggatan i Gamla stan och på marknader runt om i landet, de finns även runtom på Blocket, Tradera, Facebook, Twitter osv och letar efter okunniga stackare.

Se till att det inte är du som blir lurad nästa gång!

Projektledaren – inspiratör, pådrivare och administratör

19 Okt

Vi har ett ganska omväxlande jobb, vi projektledare. Beror i och för sig på var man jobbar, men här tänkte jag generalisera och utgå från mig själv. Eller rättare sagt – utgå från min bild av hur jag ser på projektledare.

Projektledaren – inspiratören

En av de viktigaste och – för mig – mest givande uppgifterna för projektledaren är att agera inspiratör för projektgruppen. Din insats här kan vara avgörande för att det blir ett roligt, spännande och kreativt projekt, istället för ett trist och jobbigt ”måste”. Du behöver förklara vad som ska göras på ett sätt som gör att formgivaren, interaktionsdesignern, gränssnittsutvecklaren, systemutvecklaren osv alla förstår uppdraget och känner sig peppade att köra igång med projektet.

Om du lyckas med din inspiration kommer både du och ditt team få ett spännande projekt att se fram emot.

Projektledaren – pådrivaren

Inte den roligaste uppgiften, men likväl något som måste göras. Tidsplanen. Budgeten. Du ansvarar för att gruppen gör det den ska på den tid de ska göra det. Men det innebär inte att du ska piska på som en slavdrivare. Det går att driva på med hjälp av morot också, glöm inte det…

Så länge du är noga med att påpeka varför du driver på – och då tänker jag inte på saker som ”för att hinna mot deadline” – är åtminstone min erfarenhet att det går förhållandevis bra att hålla tempo i projektet. Försök att hitta rätt motivator för projektmedlemmarna, så kan du få dem att prestera mer än du trodde var möjligt.

Projektledaren – administratören

Excel är projektledarens bästa vän sägs det ibland. Jag är benägen att hålla med. Tidsredovisningssystem, projekthantering och dokumentmallar är andra saker som jag som projektledare använder mig mycket av. Projektadministration är inget man kan komma undan. Om du inte redan har tendenser till att vara administratör när du börjar jobba som projektledare är det dags att du skaffar dig en sån läggning.

Vissa kallar det nödvändigt ont. Andra projektledare tycker att projektadministrationen är det bästa som finns (man slipper det krångliga projektteamet…). Oavsett vilken ”sida” du står på är det som sagt var ett måste. Tyvärr.

Kan alla projektledare allt?

Jag önskar ibland att det gick att ha olika typer av projektledare, men det är nästan en omöjlighet. Inte ens ett riktigt stort företag kan ha flera typer av projektledare på ett och samma projekt. Det går att dela upp i rollerna ”projektledare” respektive ”projektadministratör”, men vem vill gå från att vara en administrativt lagd projektledare till att kalla sig projektadministratör?

Det finns lika många olika sorters projektledartyper som det finns projektledare.  Ingen kan allt. Jag tycker att den viktigaste egenskapen som en projektledare kan ha är gott ledarskap. Metoder och tekniker kan man lära sig.

Ett gott ledarskap är A och O. Genom det vet man när det behövs inspriation, pådrivning, respektive administration.

Merförsäljning med kundens bästa för ögonen

23 Sep

Du kanske känner igen dig om du jobbar som webbkonsult: Ibland vet inte kunden riktigt vad det är de vill ha. Trots strategiprojekt där behov och fuktioner definieras kan det vara så att vissa ”detaljer” glöms bort. Inte så att det är något som saknas eller blir fel. Snarare att beställaren (och i vissa fall även leverantören) glömmer att tänka till en extra gång…

Merförsäljning kan vara just det där – att komma på den extra detaljen som göra den önskade funktionen eller lösningen så väldigt mycket bättre.

Som projektledare och kundansvarig ligger det på mig att försöka hitta sånt som ytterligare förbättrar kundens webbplats eller intranät. Vi som konsulter/leverantörer vet ju vad som fungerar rent allmänt och eftersom vi (oftast) även tagit fram en webbstrategi för kunden så vet vi vilka behov målgruppen för webbplasten eller intranätet har.

Genom att sammanföra våra samlade erfarenheter med kundens unika behov får vi ofta tillfälle till merförsäljning. Det kan dels vara sådant som funnits med under projektets gång och som skjutits på, men även idéer som poppat upp lite mer plötsligt.

Det som är värt att känna till är att det inte bara är vi projektledare/kundansvariga/försälningsansvriga som kan jobba med merförsäljning. Alla som varit inblandade i webbprojektet på ett eller annat sätt kan komma med smarta lösningar som gynnar kunden. Glöm inte bort systemutvecklarna eller formgivarna. De kan minst lika mycket som du, om inte mer…

Webbanalys och strategi i förvaltningsskedet

11 Sep

Inför starten av ett webbprojekt är det viktigt att börja i rätt ände, som jag skrivit om tidigare. I det inlägget skrev jag även om vikten av att inleda arbetet med webbanalys för att kunna säkerställa att de åtgärder som man beslutar om överensstämmer med de mål som satts upp. Det blir med andra ord en jämförelse och analys mellan existerande webbplats (eller intranät) och det nya.

Strategisk förvaltning

Så långt är det inga konstigheter. Klart man kan göra en före- och eftermätning. Det räcker dock inte. Även när den nya webbplatsen (intranätet) går över i nästa fas – förvaltning – är det viktigt att hela tiden följa upp och analysera.

Skillnaden mellan förvaltning och strategisk förvaltning är att den strategiska förvaltningen siktar framåt, uppåt och förbättrar, förfinar. ”Vanlig” förvaltning handlar mest om att hålla innehållet aktuellt och kanske göra en justering här och var i koden.

I strategisk förvaltning jämför man kontinuerligt resultatet i analysen med de uppsatta målen. Själva förvaltningsarbetet sker sen med utgångpunkt från den analysen. Oavsett om det handlar om ny funktionalitet, eller textändrningar. På så sätt blir det ett proaktivt angreppssätt som bygger på graden av måluppfyllnad istället för reaktiva aktioner ”vid behov”.

Inte bara webbanalys

I det strategiska förvaltningsarbetet ingår även andra komponenter, utöver webbanalysen. Dessa kan man dock också se över tack vare webbanalys. Sökmotoroptimering (SEO) kan fortfarande uppfattas som lite luddigt, men om vi nu fokuserar på det programmeringsmässiga arbetet (kodoptimeringen) blir det enklare att förklara. Genom att t ex se vilka sökord en besökare använder för att komma till webbplatsen går det att till viss se hur pass väl optimerad webbplatsen är.

En komponent som riskerar att glömmas bort både i diskussionerna kring webbanalys och sökmotoroptimering är webbcopyn, dvs texterna på webbplatsen. Hur du kommunicerar med dina besökare rent textmässigt är minst lika vikigt som hur pass väl koden är uppbyggd. Även detta är möjligt att mäta med hjälp av webbanalys. Om det är så att besökarna inte stannar så länge på sidorna och ofta lämnar webbplatsen direkt från de sidor de kom in på – då kan bristande webbcopy vara svaret.

Din webbplats blir aldrig ”färdig”, bara för du lanserat en ny version av den.

Ny webbplats – rätt är bättre än snabbt!

23 Aug

Det behövs en ny webbplats. Nu. Helst skulle den varit uppe igår. Dagens sajt ser ut som den gjort i ett par år och ingen känner igen sig. Varken kunder eller medarbetarna. VD säger att nu är det nog. Känner du igen dig?

Varför ny webbplats?

Innan du ger dig i kast med att hitta en leverantör som snabbt och enkelt kan slänga upp en ny webbplats år dig kan det vara klokt att tänka till. Första frågan är – ”varför?”.

Att sajten är ful är (tyvärr?) ingen giltig orsak. Ett gammalt publiceringssystem kan ibland vara en akut anledning, men inte alltid.

Den orsak som jag ser som mest giltig är att den existerande webbplatsen inte uppfyller de mål som är uppsatta för webbplatsen och att besökarnas behov inte uppfylls. Där har du den viktigaste anledningen till att förnya din webbnärvaro.

Ny webb – var börjar jag?

På NetRelations arbetar jag och mina kollegor enligt en metod som kallas målstyrning. Det är, enkelt uttryckt, ett sätt att gå från övergripande (mätbara) mål, via användarmål 0ch personas vidare till inledande skisser och färdig design. Allt som i princip behöver göras innan det är dags att börja utveckla webbplatsen i det publiceringssystem du valt.

Genom att göra en ordentlig förstudie och börja med strategin för din webbnärvaro, är chansen att webbsatsningen ska upplevas som lyckad väsentligt mycket större. Dessutom följer du ju självklart upp de mål du satt upp genom att använda t ex Google Analytics, eller hur…?

Jo, att jobba med webbanalys bör du göra. Det är även en klok idé att göra en noggrann mätning innan strategi- och utvecklingsprojektet, eftersom det kan fungera som utgångpunkt och jämförelse med den nya webbplatsen.

Jag har, som många andra med lång erfarenhet inom webbområdet, varit med i otaliga projekt där man i princip går direkt på skisser och utveckling. Eventuellt diskuteras det lite kring målgrupper, men syfte och mål med webbplatsen är inget som berörs. Hur många såna webbprojekt har du varit med om? Hur många av dem har varit lyckosamma?

Stabil grund för utvecklingsprojekt

Genom att börja med att identifiera mål och behov blir det väsentligt mycket lättare att i ett senare skeda ta fram skisser och design.  Eftersom behoven är kända är det även möjligt att lista vilka åtgärder och/eller funktioner som krävs för att uppfylla behoven.

Vi rekommenderar alla våra kunder att satsa på ett ordentlig strategiarbete. Genom att säkra upp de strategiska valen blir utvecklingsprojektet lättare att genomföra. Anpassat efter målgruppernas varierande behov kan vi sätta upp en utvecklingsplan som består av ett antal faser. Det som är viktigast för den primära målgruppen tas upp först. Resterande punkter följer i en fallande skala.

Bättre att göra rätt när du ska ta fram en ny webbplats, än att göra det snabbt!

Brott i de sociala medierna – Polisen på Facebook och Twitter

5 Aug

Utöver mitt jobb som projektledare och webbstrateg ”jobbar” jag även som polisvolontär. En relativt ny uppgift som vi testat under sommaren är något som kallas ”volonäterna”. Varje söndagkväll sitter två volontärer vid varsin MSN-adress för att ta emot frågor och stödja – framför allt – unga brottsoffer. Tyvärr verkar satsningen inte gett så mycket eftersom det inte kommuniceras via MSN längre. Nu är det ju t ex Facebook som gäller…

Finns Polisen på Twitter och Facebook?

I artikeln ”Alla finns på Facebook, men inte vi” (SvD) framgår tydligt den frustration som många inom Polisen känner angående hur polismyndigheterna agerar när det gäller sociala medier.

För en del poliser är sociala medier ett självklart redskap, både i utredningar och i brottsförebyggande syfte. Andra kämpar för att starta en Facebook-sida, surfar hemifrån för att kartlägga kriminella ungdomsgäng och twittrar i tjänsten med privat mobiltelefon.

För mig som arbetet med webb och sociala medier i många år känns det väldigt konstigt att det fortfarande saknas ett helhetsgrepp kring sociala medier i allmänhet och Facebook i synnerhet  (pga den stora spridningen bland befolkningen). Som det – trots allt – framgår i Svenskans artikel så finns det flera goda exempel där olika enskilda poliser, grupper av poliser eller polismyndigheter faktiskt ser till att finnas där allmänheten finns. Ett exempel på detta är Facebook-sidan för polisens volontärer (i Stockholm). Även Polisen på Södermalm finns på Facebook, som de använder som en extra kommunikationskanal för att informera och föra en dialog med allmänheten.

Twitter används mest som en automatisk tjänst för att föra ut nyheter/information från Polisen – t ex twitter.com/polisen_sthlm, men det finns de som arbeter mer målinriktat - twitter.com/igchefen.

Peter Ågren är chef för Södermalmspolisens ingripandesektion. Där jobbar ca 100 personer som utryckningspoliser.

IGChefen har mer än 2 200 personer som följer hans twittrande, korta uppdateringar på högst 140 tecken om allt från varningar och efterlysningar på försvunna personer, till information om ärenden och reflektioner. (SvD)

Vem håller koll på  brott i sociala medier – Polisen?

Att synas och höras och föra en dialog med allmänheten är en del i Polisens arbete med sociala medier. Det andra är att övervaka, uppmärksamma och ingripa vid brottsmisstankar.

Allt fler brott sker på och med hjälp av Facebook. Det visar SvD:s genomgång av polisanmälningar. Enligt Jan Fredriksson, talesman för Facebook i Norden, är utvecklingen inte överraskande.
– Det är tråkigt att det sker men med tanke på att Facebook bara i Sverige har 4,5 miljoner användare är det ändå relativt få anmälningar, säger han. (SvD – ”Facebook: Problemet är anonymiteten”)

Det kan alltså vara svårt för Polisen att ens ha en möjlighet att fånga upp det som händer på Facebook (eller i andra sociala medier heller för den delen). Frågan som jag ställer mig är om det krävs ”vanliga” poliser för den omfattande research och omvärldsbevakning som behövs för att hålla ett öga på all den information som sprids.

Förra året mer än fördubblades antalet anmälningar. Men polisen saknar teknik och resurser för att arbeta effektivt på den nya brottsplatsen. (SvD – ”Polisen står handfallen inför brotten på nätet”)

Är det inte dags att skapa en specialserad grupp med individer som är experter på sökmotorer och sociala medier? I mina ögon är det bättre att hästjobbet genomförs av icke-poliser, för att frigöra polisens resurser. Vid brottsmisstanke tillkallas en polis som kan avgöra hur man ska gå vidare i just det ärendet.

– Det finns 1 100 poliser i city. Men i det virtuella Stockholm är det helt klart glesare, vi hinner inte patrullera på nätet, säger David Beukelmann, chef för ungdomsroteln vid citypolisen i Stockholm. (SvD)

Snabb utveckling av sociala medier

Ett av de främsta skälen till att det är svårt att hänga med för Polisen är den snabba utvecklingen av dels de redan existerande tjänsterna, men även skapandet av nya.  Någonstans känns det som att det borde gå att använda sig av civilanställda researchers (se ovan) som söker fram, sorterar och grupperar information som sedan poliser går igenom på ett strukturerat sätt.

Det finns ju många av oss ute på webbyråer o likn som är experter på det jobb som Polisen nu behöver hjälp med. Ta vara på vår kunskap. Börja med att köpa konsulttimmar, sen blir det väl tyvärr (som vanligt) ekonomin som avgör hur man går vidare…

Hur mycket går det att påverka via Twitter och Facebook?

4 Aug

Jag tänkte fortsätta diskussionen kring Twitter och Facebook och dess påverkan, som jag var inne på i föregående inlägg. I och med den Twitter-storm som följde då en konduktör på SJ slängde av en 11-årig flicka i Kumla, så började jag fundera kring vilken möjlighet Twitter och Facebook har att influera.

Hur många är vi på Facebook resp. Twitter?

Till att börja med kan man ju börja fundera kring vilket underlaget är för att kunna påverka. Hur många är det som lyssnar på det du och jag skriver? I februari kom de första ”officiella” siffrorna på hur många som använder Twitter.

Att det varit drygt fyra miljoner svenskar på Facebook har vi vetat en tid. Men däremot har det varit svårt att få några konkreta siffror på Twitter. Tills nu.

Vi vet nu följande: Det finns 91 000 svenska twittrare. 36 000 av dem har varit aktiva de senaste månaderna och det verkar som det är många opinionsbildare. En liten del av twittrarna står för majoriteten av inläggen.

Eftersom det är ett halvår sen siffrorna togs fram kan antalet användare för både Facebook och Twitter ha förändrats, men poängen är den enorma skillnaden i antalet användare – 4 000 000 vs. 91 000.

Vilket media har störst effekt?

Rent logiskt borde ju Facebook med så många fler användare ha större påverkan än Twitter. Men är det så?

Läs citatet ovan igen – ”det verkar som det är många opinionsbildare”. Vad säger det dig? Jo, många av de som använder Twitter är såna som det lyssnas på. Det är såna som säger (skriver) saker som media fångar upp.

Att Alex Schulmans tweet ”När jag läser om flickan som blev tvingad av ett tåg av SJ-konduktör och nu är försvunnen, fan, man kokar, jag skulle vilja utplåna hela SJ.” togs upp som ett exempel på Nyhetsmorgon är ingen slump – trots att vi var många andra som också twittrade om samma händelse och t o m taggade #nymo för att tweeten skulle fångas upp.

Det är fullt möjligt att även starta stormar på Facebook genom att ”gilla” och gå med i grupper. Frågan är bara om media och beslutsfattare lyssnar när det ”bara” är vi vanliga Svenssons som tycker något…

Slutsats – Twitter och/eller Facebook?

Det är egentligen inte kanalvalet som spelar roll, utan vem som säger vad och vilka som lyssnar. Eftersom Twitter är mer ”elitiserat” och flitigt använt av PR-folk, reklamare, politiker och tyckare (proffs såväl som amatörer) så tror jag att de stormar som skapas på Twitter har en starkare genomslagskraft och därigenom en större möjlighet att påverka. Inte för att det är många som tycker, utan för att det är ”rätt” personer som tycker.

Vilka är dina erfarenheter och tankar i ämnet? Håller du med mig, eller har jag helt fel? Tar tacksamt emot kommentarer.

← Äldre inlägg
Nyare Inlägg →

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.