Arkiv | Facebook RSS feed for this section

Facebooks tidslinje vs. att lyssna på användarna

6 Feb

Är du Facebook-användare? I så fall kommer du snart, oavsett om du vill eller inte, tvingas till att använda Facebooks tidslinje. Jag har från första gången jag såg den varit en stark motståndare. Allt som oftast har jag trott mig vara ganska ensam om detta, men efter att ha vädrat missnöjet på Twitter har jag insett att jag inte är ensam om detta:

Min tweet om Facebooks tidslinje

Enligt en undersökning som IDG/PC för alla refererade till är över hälften av användarna negativt inställda till tidslinjen. Att genomföra en förändring utan att ha säkrat det blan användarna stärker ju tilltron hos dessa. Eftersom Facebook i och för sig har en “tradition” av att göra ändringar utan att användarna tillfrågas är det ju inget konstigt i sig kanske man kan tycka. Å andra sidan tyder det på en stor nonchalans.

Jag väntar tyvärr bara på den dag då jag kommer tvingas att använda tidslinjen. Frågan är om jag kommer stanna kvar som Facebook-användare, eller lämna det åt sitt öde.

Vad tycker du? För eller emot? Stanna kvar eller lämna?

Påverkas du av alla erbjudanden på Facebook?

19 Jan

Vi har väl alla sett de där inläggen på Facebook om olika typer av saker som man bara måste skydda sig från. Det kan vara till synes viktiga saker som rör barn, internetsäkerhet, miljö osv.

Samma sak med de “roliga” appar, gratisspel och tävlingar som dyker upp här och där.

Första tanken kanske är “ja, jag ska kopiera in den där texten i min statusuppdatering“, eller “ja, vilket kul spel“. Tänk efter en extra gång. Om det låter för bra för att vara sant – då är det inte sant. Om det handlar om att sprida något vidare till alla dina vänner – då är det något som inte ska spridas vidare.

Gör en insats för trevnaden, säkerheten och funktionaliteten på Facebook  - sprid inte ”kedjebreven” vidare. I bästa fall irriterar du dina vänner. I värsta fall hjälper du trollen att sprida virus och annat otyg.

Stå emot! Tack!

Trovärdighet då och nu – internet vs sociala medier

14 Dec

Min första kontakt med internet var 1993, när jag pluggade på college i USA. En (1) dator på skolan var uppkopplad och jag kommer ihåg spänningen när vi kom åt dokument som var lagrade på Stanford University. Syftet då var som bekant att koppla samman universiteten i USA för kunskapsutbyte.

När jag började plugga på universitet här i Sverige 1995 var internet till största del fortfarande ett redskap för att söka information till uppsatser och rapporter. Jag kommer t ex ihåg hur jag och mina studiekamrater via gopher kom i kontakt med en professor i Indien som villigt hjälpte oss med input till en rapport om “expertsystem”.

Det var inte direkt så att man “surfade”, utan via dåtidens bästa sökmotorer Altavista och Webcrawler sökte man reda på information som behövdes i skolarbetet. Och så chattades det en hel del…

Källkontroll då: Internet, 1995-1998

Under mina studieår på universitetet fick vi varje gång det var dags att skriva en rapport/uppsats, en genomgång kring kritiskt tänkande när det gällde information som vi hittade på internet. Egentligen var det inga konstigheter. Huvudtesen var att verifiera och kontrollera allt och att hitta den ursprungliga källan. Att hänvisa till någons tidigare arbete var inte godtagbart, så länge det inte handlade om en doktorsavhandling eller liknande. Trovärdighet var A och O. Var informationen för bra för att vara sann – då var den troligen inte sann.

Om man tänker efter så är det ju inte så mycket konstigare än att t ex inte tro på allt som skvallerpressen skriver, vilket ju de flesta känner till. Lite sund skepticism helt enkelt. Bortsett från vissa mailvirus som spritt sig som en gräsbrand över internet, är större delen av användarna nu införstådda med att man t ex bör undvika vissa typer av webbplatser och webbläsarna varnar dessutom för osäkra domäner.

Efter mina första utforskande steg i sökmotorernas och webbresearchens vagga för drygt 15 år sedan är jag fortfarande lika skeptisk till information som kommer från tvivelaktiga källor, vilket leder oss vidare till dagens problem.

Källkontroll nu: Sociala medier, 2000 (2004?)-

Att sätta ett startdatum för när sociala medier “startade” är svårt. Jag gick t ex med i communityn Shortcut 2000, men Facebook grundades inte förrän 2004.

Det finns mycket gott att säga om sociala medier. Som verktyg för att hålla kontakt med vänner, familj, kollegor mm är det ett smidigt hjälpmedel. Utvecklingen från en fokusering på forum och gruppchattar till dagens flödesbaserade lösningar (Facebook, Twitter, Google+) är på sätt och vis ganska omfattande, men samtidigt är syftet fortfarande kontaktskapande, och -sökande.

“Den arabiska våren” är ett bra exempel på den enorma styrka som Twitter och Facebook besitter och ett smakprov på hur sociala medier kan användas för något gott.

Självklart finns det även en baksida. Rykten, skitsnack, påhopp. Om du inte är drabbad själv känner du säkert till någon som drabbats. Det är tyvärr många som tror lite väl mycket på den information som postas av vänner och bekanta. Bara för att X lagt ut något på Facebook innebär det ju inte att det är sant, eller?

Ett aktuellt exempel på detta är ryktet om Swedbank i Lettland. Pga rykten som spriddes på Facebook om att Swedbank skulle gå i konkurs i Lettland blev folk oroliga och rusade till bankomaterna för att ta ut pengar.

Andra exempel är alla dessa “skriv detta på din vägg så…”-massmeddelandena. De flesta är ofarliga, men varför, v a r f ö r går så många på det “goda” budskapet?

Och de stackare som tror att det är bästa vännen som är i akut pengakris och vill hjälpa till – och blir lurade på pengar.

Slutsats

Tro inte på allt som skrivs. Oavsett om det gäller Aftonbladet eller bästa kompisens status på Facebook. Låter det för bra för att vara sant är det troligen det – there’s nothing like free lunches.

Var skeptisk. Leta källa/källor. Ifrågasätt. Om en god vän tar kontakt via sociala medier angående pengar – säkerställ via telefon att det är rätt person, eller kanske t o m kontakta polisen på en gång.

Samma typ av personer som försöker få oss att köpa värdelöst skräp på Västerlånggatan i Gamla stan och på marknader runt om i landet, de finns även runtom på Blocket, Tradera, Facebook, Twitter osv och letar efter okunniga stackare.

Se till att det inte är du som blir lurad nästa gång!

Brott i de sociala medierna – Polisen på Facebook och Twitter

5 Aug

Utöver mitt jobb som projektledare och webbstrateg “jobbar” jag även som polisvolontär. En relativt ny uppgift som vi testat under sommaren är något som kallas “volonäterna“. Varje söndagkväll sitter två volontärer vid varsin MSN-adress för att ta emot frågor och stödja – framför allt – unga brottsoffer. Tyvärr verkar satsningen inte gett så mycket eftersom det inte kommuniceras via MSN längre. Nu är det ju t ex Facebook som gäller…

Finns Polisen på Twitter och Facebook?

I artikeln “Alla finns på Facebook, men inte vi” (SvD) framgår tydligt den frustration som många inom Polisen känner angående hur polismyndigheterna agerar när det gäller sociala medier.

För en del poliser är sociala medier ett självklart redskap, både i utredningar och i brottsförebyggande syfte. Andra kämpar för att starta en Facebook-sida, surfar hemifrån för att kartlägga kriminella ungdomsgäng och twittrar i tjänsten med privat mobiltelefon.

För mig som arbetet med webb och sociala medier i många år känns det väldigt konstigt att det fortfarande saknas ett helhetsgrepp kring sociala medier i allmänhet och Facebook i synnerhet  (pga den stora spridningen bland befolkningen). Som det – trots allt – framgår i Svenskans artikel så finns det flera goda exempel där olika enskilda poliser, grupper av poliser eller polismyndigheter faktiskt ser till att finnas där allmänheten finns. Ett exempel på detta är Facebook-sidan för polisens volontärer (i Stockholm). Även Polisen på Södermalm finns på Facebook, som de använder som en extra kommunikationskanal för att informera och föra en dialog med allmänheten.

Twitter används mest som en automatisk tjänst för att föra ut nyheter/information från Polisen – t ex twitter.com/polisen_sthlm, men det finns de som arbeter mer målinriktat - twitter.com/igchefen.

Peter Ågren är chef för Södermalmspolisens ingripandesektion. Där jobbar ca 100 personer som utryckningspoliser.

IGChefen har mer än 2 200 personer som följer hans twittrande, korta uppdateringar på högst 140 tecken om allt från varningar och efterlysningar på försvunna personer, till information om ärenden och reflektioner. (SvD)

Vem håller koll på  brott i sociala medier – Polisen?

Att synas och höras och föra en dialog med allmänheten är en del i Polisens arbete med sociala medier. Det andra är att övervaka, uppmärksamma och ingripa vid brottsmisstankar.

Allt fler brott sker på och med hjälp av Facebook. Det visar SvD:s genomgång av polisanmälningar. Enligt Jan Fredriksson, talesman för Facebook i Norden, är utvecklingen inte överraskande.
– Det är tråkigt att det sker men med tanke på att Facebook bara i Sverige har 4,5 miljoner användare är det ändå relativt få anmälningar, säger han. (SvD – “Facebook: Problemet är anonymiteten“)

Det kan alltså vara svårt för Polisen att ens ha en möjlighet att fånga upp det som händer på Facebook (eller i andra sociala medier heller för den delen). Frågan som jag ställer mig är om det krävs “vanliga” poliser för den omfattande research och omvärldsbevakning som behövs för att hålla ett öga på all den information som sprids.

Förra året mer än fördubblades antalet anmälningar. Men polisen saknar teknik och resurser för att arbeta effektivt på den nya brottsplatsen. (SvD – “Polisen står handfallen inför brotten på nätet“)

Är det inte dags att skapa en specialserad grupp med individer som är experter på sökmotorer och sociala medier? I mina ögon är det bättre att hästjobbet genomförs av icke-poliser, för att frigöra polisens resurser. Vid brottsmisstanke tillkallas en polis som kan avgöra hur man ska gå vidare i just det ärendet.

– Det finns 1 100 poliser i city. Men i det virtuella Stockholm är det helt klart glesare, vi hinner inte patrullera på nätet, säger David Beukelmann, chef för ungdomsroteln vid citypolisen i Stockholm. (SvD)

Snabb utveckling av sociala medier

Ett av de främsta skälen till att det är svårt att hänga med för Polisen är den snabba utvecklingen av dels de redan existerande tjänsterna, men även skapandet av nya.  Någonstans känns det som att det borde gå att använda sig av civilanställda researchers (se ovan) som söker fram, sorterar och grupperar information som sedan poliser går igenom på ett strukturerat sätt.

Det finns ju många av oss ute på webbyråer o likn som är experter på det jobb som Polisen nu behöver hjälp med. Ta vara på vår kunskap. Börja med att köpa konsulttimmar, sen blir det väl tyvärr (som vanligt) ekonomin som avgör hur man går vidare…

Hur mycket går det att påverka via Twitter och Facebook?

4 Aug

Jag tänkte fortsätta diskussionen kring Twitter och Facebook och dess påverkan, som jag var inne på i föregående inlägg. I och med den Twitter-storm som följde då en konduktör på SJ slängde av en 11-årig flicka i Kumla, så började jag fundera kring vilken möjlighet Twitter och Facebook har att influera.

Hur många är vi på Facebook resp. Twitter?

Till att börja med kan man ju börja fundera kring vilket underlaget är för att kunna påverka. Hur många är det som lyssnar på det du och jag skriver? I februari kom de första “officiella” siffrorna på hur många som använder Twitter.

Att det varit drygt fyra miljoner svenskar på Facebook har vi vetat en tid. Men däremot har det varit svårt att få några konkreta siffror på Twitter. Tills nu.

Vi vet nu följande: Det finns 91 000 svenska twittrare. 36 000 av dem har varit aktiva de senaste månaderna och det verkar som det är många opinionsbildare. En liten del av twittrarna står för majoriteten av inläggen.

Eftersom det är ett halvår sen siffrorna togs fram kan antalet användare för både Facebook och Twitter ha förändrats, men poängen är den enorma skillnaden i antalet användare – 4 000 000 vs. 91 000.

Vilket media har störst effekt?

Rent logiskt borde ju Facebook med så många fler användare ha större påverkan än Twitter. Men är det så?

Läs citatet ovan igen – “det verkar som det är många opinionsbildare“. Vad säger det dig? Jo, många av de som använder Twitter är såna som det lyssnas på. Det är såna som säger (skriver) saker som media fångar upp.

Att Alex Schulmans tweet “När jag läser om flickan som blev tvingad av ett tåg av SJ-konduktör och nu är försvunnen, fan, man kokar, jag skulle vilja utplåna hela SJ.” togs upp som ett exempel på Nyhetsmorgon är ingen slump – trots att vi var många andra som också twittrade om samma händelse och t o m taggade #nymo för att tweeten skulle fångas upp.

Det är fullt möjligt att även starta stormar på Facebook genom att “gilla” och gå med i grupper. Frågan är bara om media och beslutsfattare lyssnar när det “bara” är vi vanliga Svenssons som tycker något…

Slutsats – Twitter och/eller Facebook?

Det är egentligen inte kanalvalet som spelar roll, utan vem som säger vad och vilka som lyssnar. Eftersom Twitter är mer “elitiserat” och flitigt använt av PR-folk, reklamare, politiker och tyckare (proffs såväl som amatörer) så tror jag att de stormar som skapas på Twitter har en starkare genomslagskraft och därigenom en större möjlighet att påverka. Inte för att det är många som tycker, utan för att det är “rätt” personer som tycker.

Vilka är dina erfarenheter och tankar i ämnet? Håller du med mig, eller har jag helt fel? Tar tacksamt emot kommentarer.

Twitter och Facebook – informationshjälp eller informationsstjälp?

25 Jul

Såhär i efterdyningarna av det hemska som hänt i Norge börjar det talas om hur informationsspridningen via Twitter både bidragit till att de som befunnit sig på plats fått hjälp och att anhöriga och intresserade kunnat få kontakt och hållt sig informerade om utvecklingen. Idag läste jag på resume.se hur Twitter och sociala medier även använts av gärningsmannen…

Fredagens Twitterflöde

En sak som slog mig då det var som mest intensivt flöde på Twitter under den kaotiska fredagen, var att det dök upp två “spår” – dels de som ville hjälpa till och t ex förmedlade information som kunde hjälpa de drabbade (telefonnunmmer, kontaktuppgifter mm), dels de som började spekulera om orsakerna och vilka som kunde tänkas vara skyldiga. Varför? Varför spekulera? Vem vinner på det?

Information vs. desinformation

Inte bara Twitter utan även Facebook har den grundtanken att du snabbt ska kunna förmedla information till andra (följare/vänner). På Facebook under något mer kontrollerade former (du måste ju godkänna de som vill bli dina vänner), men ändå på ett ganske enkelt sätt. Du skriver det du till ha sagt och klickar “dela”. Klart!

Lite som gubbarna på ljugarbänken utanför kyrkan för 100 år sedan satt och spekulerade och hittade på, på samma sätt finns det nu människor som använder sociala medier för att sprida information som är inkorrekt och/eller helt felaktig (dvs desinformation). Ännu värre är om det sker personangrepp eller utpekanden av individer i felaktiga sammanhang.

I artikeln hos Resumé står det bl a:

Han tycker att traditionella medier gjorde rätt som tog ett steg tillbaka för att undvika spridningen av desinformation.
– Det är viktigare för traditionella medier att vara korrekta framför att vara snabba. Uppgifterna som sprids i deras kanaler måste vara verifierade, säger Emanuel Karlsten.

Han syftar i synnerhet på den felaktiga informationen om en terrororganisation som påstods ha legat bakom bombdådet.
– Under lördagen hade både TT och New York Times spridit desinformation kring terrororganisationen. Man markerade inte tillräckligt tydligt att det här var fråga om en spekulation, säger Emanuel Karlsten

Tänk först – agera sen

Det är lätt hänt att göra en RT eller gilla något – information (och desinformation) sprids snabbt. Redan är det många som läst det omskrivna och omtalade manifestet. Undra dock hur många som kommit på den tanken om det inte varit för Twitter och/eller Facebook?

Har då inte den där Breivik då lyckas med det han var ute efter – att synas!? Oavsett om det sker på “goda grunder” eller inte, ge inte Breivik chansen att höras och synas än mer – ge f-n i att läsa manifestet och/eller förmedla det vidare!

Så hur är det då: hjälp eller stjälp? Både och skulle jag säga, men bidra inte till desinformationsspridning. För allas vår skull som finns och agerar på Twitter och Facebook – såväl som i den övriga sociala sfären på webben.

Tack.

Vanlig fråga: “Måste vi finnas på Facebook?”

12 Maj

Det är samma tankar och snack nu om att finnas Facebook som det var i slutet av 90-talet – men då gällde det att ha en hemsida.

Trots att det gått 10-15 år sedan internet blev en del av vår vardag ger frågan om att finnas eller inte finnas på Facebook samma respons nu som hemsidan gjorde då. Mattias Beijmo på Duma kom med uttalandet ovan på ett frukostseminarium som jag besökte i tisdags. Nu var temat ett helt annat, men uttalandet fastnade i mitt bakhuvud.

Dessutom träffade jag en fd kund som berättade om ett frukostseminarium som hon varit på veckan innan. Temat på seminariet var sociala medier. När en av marknadscheferna som var där och lyssnade frågade om man verkligen måste finnas på Facebook blev den coola reklamaren som höll i seminariet lite osäker, men fann sig sen – “öhh, jo, det tror jag nog“. Hur trovärdigt känns det? Det handlar inte om att tro utan att att veta.

Var finns din målgrupp?

Istället för att fokusera på kanalval så bör man fokusera på var målgruppen håller till. Och det handlar inte om att tro. Du måste veta var din målgrupp rör sig online. Det finns ingen anledning att satsa på en Facebook-närvaro om inte din målgrupp finns där och du ser en konkret affärsmässig fördel med att själv vara aktiv.

Ett exempel på företag som finns på Facebook är Felix. Det finns flera. Jag undrar hur deras förväntan såg ut innan de började jobba med sin närvaro på Facebook och hur väl det fallit ut…

Ha nytta av Facebook

Precis som när du beställer en ny webbplats, ett intranät, eller en kampanjwebb gäller det att tänka till hur du ska använda Facebook för att uppfylla uppsatta mål och behov som du identifierat. Det är också viktigt att ha i bakhuvudet att en Facebook-sida kan generera kommentarer, frågor och annat som måste hanteras. Kanske behöver någon lägga ett antal timmar i veckan på att följa flödet och ha koll på vad som skrivs. Det är inte bara att lägga upp information och sen låta den vara, som på de gamla statiska hemsidorna från 90-talet.

Det finns dock vissa tillfällen där Facebook kan underlätta kommunikationen med målgruppen: “Skandiabanken krishanterar på Facebook” skrev Therese Reuterswärd häromdagen i ett blogginlägg. Där har vi ett bra exempel på hur ett företag utnyttjar Facebook på ett kreativ sätt – kriskommunikation.

Vem styr vad som är “måste” i de digitala kanalerna?

Vilka är det då som bestämmer att du som företagare “måste” finnas på Facebook, eller måste ha en blogg på din webbplats, eller måste ha ett Twitter-konto, eller vad det nu må vara? Ja, alla har vi väl hört de där föredragshållarna som berättar om hur bra det är och att “alla andra” gör si eller så. Men är det någon som pratar om behov, affärsnytta eller kan komma med konkreta exempel? Njae, där är det svårare…

Utgå från din målgrupps behov och affärsnyttan. Inget annat. Lycka till!

Reflektioner från #webbdagarna – apparnas vara eller inte vara, målgruppsanpassning, sökmotoroptimering, konvertering, sociala medier och webbanalys

1 Apr

Appar – ha eller inte?

Ett ämne som avhandlades vid flera tillfällen var appar. Alla Iphone- och Android-användare är väl bekanta med detta. Personligen är jag skeptisk till det jag kallar app-hysteri. Jag är ju inte den som är den, utan inser att det trots allt finns vissa fördelar med appar. Vad jag är emot är plattformsberoendet. Det går helt emot allt snack om open source och transparens.

Dag ett var det en övervägande positiv bild av apparnas vara eller icke-vara, men i avslutningen fick min skepticism ett erkännande tack vara Joakim Jardenberg.

En klar fördel med en app är att den är enklare att starta direkt från ”skrivbordet” jämfört med att behöva starta upp webbläsaren och gå till ett bokmärke. Nu finns det dock exempel (Expressens mobilwebb) där bokmärket hamnar som en direktlänk på skrivbordet, precis som en app. Smart!

Apparnas egentliga styrka är då det gäller transaktioner och interaktion med användaren. Där är det möjligt att göra mer jämfört med en mobilwebb, men generellt sett ska appen endast användas om det krävs funktionalitet/hårdvara som inte kan lösas med en mobilwebb.

Målgruppsanpassning vs sökmotoranpassning

Lego har en målgrupp som består av barn. Barn vill inte att webbplatser ska se ut på ett sätt som sökmotorerna gillar. Det är viktigare att målgruppen gillar sajten än sökmotorerna. Genom att använda sig av multipla kanaler (förslagsvis sociala medier) är det möjligt att driva trafik och skapa ett intresse utan att ha följt sökmotorriktlinjerna till punkt och pricka. Egentligen inte så konstigt. Det är det vanliga – kvalitet eller kvantitet. Bättre att få in den önskade målgruppen till webbplatsen och att de stannar och utforskar den, än att de kommer dit och blir besvikna över vad de upplever.

Genom att förbättra användarupplevelsen lyckades Haléns få ner returerna och Lego erbjuder sina besökare – i olika åldersintervall – spel, baserade på produkterna.

Sökmotorn leder till konvertering

Flera föredragshållare, som t ex Haléns, berättade hur viktig sökmotorerna är för deras konverteringsgrad. Många kunder (potentiella kunder) letar produkter via sökmotorerna och genom att lyckas väl med både placering och presentation kan man öka konverteringsgraden.

Tänk även på hur det ser ut när besökaren kommer till din sajt via sökmotorn. I den bästa av världar ska det på ”landningssidan” finnas en direkt möjlighet till avslut. I den sämsta av världar måste man söka igen…

Idag är sökmotorn startpunkt för många köp. Man gör research via sökmotorn och/eller via sociala medier, men kanske inte gör själva köpet online. För att kunderna ska hitta till just dig är det viktigt att du använder samma begrepp och tilltal som de gör.

Sociala medier

En stor del av föredragen handlade om sociala medier, på ett eller annat sätt. Kanalen sociala medier. Inte strategin.

Finns du på Facebook? Vet du varför du finns på Facebook? Om så är fallet – bra. Tänk efter först, så sparar du tid och pengar. Är du nyfiken och vill ”testa”? Gör så, men var beredd att ta ett steg tillbaka om det förväntade resultatet uteblir. Ifrågasätt och gör inget för att ”alla andra” gör det.

Produkter som andra kommenterat/betygsatt ger en ökad konverteringsgrad. Det är även viktigt att kommunicera med kunden (målgruppen) via de kanaler där kunden finns. Bemöt kritik och hjälp till. Använd bloggare och de som är aktiva i sociala medier som ambassadörer. Var tydlig med varför någon ska följa dig på Twitter eller ”gilla” dig på Facebook.

Genom att aktivt och öppet kommunicera på t ex Facebook är det möjligt att vända en negativ inställning till något positivt. Det handlar alltså om att lyssna på målgruppen. Och lyssna. Omvärldsbevaka. Och lyssna.

Många tror att sociala medier är gratis. Andra hoppas kunna tjäna pengar via sociala medier. Båda sakerna är fel. Sociala medier kan vara kostnadsbesparande. Det kommer dock kräva en investering på ett eller annat sätt. Om inte i pengar så i tid. Mycket tid. Precis som relationer IRL.

Nyckelordet framför alla är ”dela”. Sprid din kunskap/information. Var transparent (hett modeord) med vad du kan/har.

Webbanalys

Varför ser det ut som det gör? Varför gick det som det gick? Arbeta aktivt med webbanalys för att förstå och inse vad som fungerar bra och vad som kan fungera bättre. Genom att sätta upp tydliga, mätbara mål är det enklare att följa upp och verifiera att du lyckats.

Sammanfattning

Inte så lätt att få till en enkel sammanfattning med ”det här handlade det om”. Rent personligen tyckte jag inte att det var så mycket nyheter, men samtidigt inser jag att det som jag hört till leda i kanske fem års tid är något som mina kunder kanske inte ens är medvetna om. Vi behöver alltså tjata vidare.

Jag ser Webbdagarna som en påminnelse till oss som kan att det är många därute som fortfarande ligger efter – och behöver hjälp. Det blir en utmaning. Förhoppningsvis kan vi alla – en dag – vara på samma nivå och kunna blicka framåt, istället för att tjata, tjata och tjata.

Kommer jag vara på Webbdagarna nästa år? Tror det. Hoppas. Om chefen tillåter…

Vill du läsa mer?

Förutom Jocke så har även The Jennie skrivit ihop bloggrapporter: förmiddagen dag ett, eftermiddagen dag ett och en slutrapport. Väl värda att läsa!

Jobbsökeri via blogg, nätverk och andra sociala tjänster

13 Jan

Det börjar bli allt tydligare att ett effektivt och målinriktat bloggande ger jobb. Metrojobb skriver t ex “Nu vill alla anställa twittrare och bloggare“. Det som inte riktigt framgår av artikeln är att det inte bara handlar om att skriva blogginlägg utan det krävs en målinriktad insats för att lyckas väl.

Innan du sätter igång med bloggandet behöver du tänka till kring vad det är du vill åstadkomma. Använd nyckelord som berör ditt intresseområde. Om du söker jobb som projektledare, skriv då om “projektledare”, “projektprocess”, “ledarskap” mm. Ju mer specifikt du skriver och ju mer du fokuserar på ett par nyckelområden, desto lättare blir det för dina besökare att skapa en god bild av vem du är och vad du kan. Dessutom ger det bra utfall vid sökningar på Google.

Jag ligger till exempel i topp på sökfraserna “wordpress synas på google” och “hur synas på google“:

Google sökning - "wordpress synas på google"

Google sökning - "wordpress synas på google"

Utöver bloggen i sig gäller det att jobba brett och länka till bloggen från t ex Twitter, Facebook, LinkedIn, Myspace, din Google-profil, eller vad det nu må vara. Kom bara ihåg att hålla isär privatliv och jobb. Festbilder på Facebook kan sänka trovärdigheten på din professionella blogg. Kan vara värt att ha i bakhuvudet.

Rebecka på toppenjobbet.nu har intervjuats av metrojobb.se. Läs artikeln och ta del av bra tips och råd kring hur du kan få nytt jobb via din blogg.

Lycka till!

Digital marknadsföring och webben 2010 – vad har vi att se fram emot?

8 Jan

Det är den tiden på året då det dyker upp listor och förutsägelser överallt. Sånt som hände under 2009  (och tidigare) diskuteras och kunniga tänker till om vad som kommer hända under det nya året (och längre fram). Jag gjorde det enkelt för mig med mina funderingar. Berörde bara de områden där jag har ett extra intresse.

Igår presenterade Internetworld “10 trender för årets digitala marknadsföring“. Det kom efter publiceringen av “Det händer på webben 2010” innan nyår. Så, vad tror vännerna på IDG (dvs Advertising Age och Springtime)?

Sociala medier

Ingen överraskning för någon, men intresset och vikten av sociala medier kvarstår. Företagen börjar inse att det är allvar och agerar. Äntligen? Organisatoriskt innebär det att positioner som “social media manager” dyker upp för att bättre hantera hur arbetet ska bedrivas.

Nätverkande för varumärken

Det blir viktigare med mer koncentrerad spridning i vän-nätverk. Trotjänaren word-of-mouth  med spridning mellan vänner och bekanta uppmärksammas i samband med användande av sociala medier. Breda Facebook-kampanjer hör till historien. Nu kommer dina vänner och vänners vänner att vara högvaluta eftersom de har koppling till just dig.

Virala aktiviteter

Från att ha varit kul PR-grejer kommer virala kampanjer att ske på ett mer strategiskt sätt. Bl a med mål att skapa relationer med åskådaren och få denna att agera på ett visst sätt. Effektsökeriet avtar.

Ökad mobil användning

Fler och fler tjänster kommer att finnas för smartphones och mobildatorer. Annonseringen i det mobila formatet ökar i takt med användandet. Ännu starkare koppling till sociala medier. Alltid uppdaterad. “Vilken temperatur har Kalle i ugnen egentligen?”

Digital vs traditionell marknadsföring

Gränserna försvinner allt mer och de olika mediakanalerna går ihop med varandra i ökad takt i och med online-magazine, webbtv osv.

Sökkriget tilltar

Realtidssök blir krav i och med snabba statusuppdateringar i olika sociala medier. Google utmanas och lanserar sökmotor skräddarsydd för sociala medier senare i år.

Slutord

Det kommer säkerligen att dyka upp ett antal listor längre fram som jag då kanske får chans att återkomma till. Såhär i efterhand så låg ju mina egna funderingar kring sociala medier (och webbstrategi?) åtminstone inte helt fel, tycker jag nog.

Jag har en del intressant projekt inom vissa av områdena ovan och ser fram emot vad som kommer ske under året.

2010 – here we come!

← Äldre inlägg

Follow

Get every new post delivered to your Inbox.